Körsträcka:786,5 km Restid ca:8 tim 2 min

Jag befinner mig alltså dryga 76 mil, eller 8 timmar, bort från Stöten just nu. Staden jag befinner mig i är Lund, lärdomsstaden. Hela mitt väsen önskar dock att jag inte satt här i min lägenhet på Gråvädersvägen (ja gatan jag bor på heter faktiskt så) skrivandes detta inlägg helt ensam nu när min sambo har satt sig på tåget hem till Kalmar. Jag önskar istället att jag befann mig 78,65 mil norrut i mitt kära Stöten. För stöten har faktiskt blivit mig kärt på ett väldigt speciellt sätt, trots att jag bara spenderat två vintrar där uppe. I säsongssammanhang är två ynka säsonger inte alls särskilt imponerande, kanske rent av löjligt, men dessa två vintrar har varit minst sagt fantastiska.

Det är nämligen något speciellt med säsongandet. Exakt vad vet jag inte, men jag kan tänka mig att det är lite som att göra lumpen, minus vapnen. Jag kan ju såklart inte veta säkert eftersom mitt oproportionerliga hat för att vara ute i skogen, tillsammans med min något överdrivna rädsla för småkryp av alla dess slag ledde till att jag aldrig tjänstgjorde i det militära. Men utifrån vad jag har läst i 91an så finns det fler likheter än skillnader.

Jag ska givetvis inte låtsas att prövningarna en säsongsanställd ställs inför är lika tuffa som en lumpares. Ännu en gång så gissar jag bara, men att ligga ute i skogen i en vecka tillsammans med 14 andra svettiga grabbar och tillsammans gräva hål,resa tält eller vad man nu sysslar med i det militära, måste bara vara värre än att jobba 10 timmar lite småbakis. Skillnaden må vara marginell men jag tror den finns där.

Någon skillnad tror jag dock inte finns när det kommer till den gemenskap som uppstår när man paras ihop med ett antal främlingar och förväntas leva ihop under en lång tid, dag som natt. Givetvis kan man inte bli bästa kompis med alla som man jobbar / leker krig med, men några av dem lyckas definitivt göra intryck på dig. I grund och botten tror jag detta handlar om att man går igenom något som folk "utifrån" inte förstår. Som säsongare gör man precis allt tillsammans i 5 månader. Det går i princip inte en dag utan att man umgås med varandra på något sätt, det kan vara att man jobbar, sover, är ledig, dricker sprit, åker skidor, äter etc. Oavsett vad man gör så gör man det tillsammans med någon annan. Den här otroliga närheten kan vara stundtals påfrestande men i det hela stora hela så skapar den ett väldigt starkt band personer i mellan.

Bortsett från att det framförallt är sjukt jävla roligt att jobba som säsongare och är värt att göra bara av den anledningen, så är det framför allt gemenskapen jag saknar just nu. Missförstå mig inte, jag trivs väldigt bra här nere och har grymt kul här också, men riktigt samma sak är det bara inte.

I år blir det alltså inte någon säsong för mig då jag uppenbarligen hellre spenderar kvällarna med att läsa resolutioner från FN:s säkerhetsråd som en del av min utbildning än att slipa skidor och dricka grogg. Men helt slipper ni där uppe mig inte. Vid nyår kommer jag dra in som ett yrväder i Stöten för att försöka suga in så mycket av säsongslivet som bara är möjligt på några dagar och då jävlar kommer ni få bekänna färg min vänner. Jag uppmanar er därför att försöka hålla uppe matchtempot, speciellt Nicke, Ekan och Thomas som är rädda för spriten, för när jag kommer upp kommer jag vara fin i köttet och redo för match!

Adrian Lux – Teenage Crime - Original Mix

Mycket kärlek

Petter.