iTrouble in paradise

Det har nu gått en iVecka sen jag förlorade mina vänner. Det enda viktiga i deras tillvaro nu är att skaffa sin nästa iFix. Luncherna är ett prakt exempel. De tre vännerna sitter och fultjacksurfar på så sin apparater medans jag, Jerry, i min ensamhet sitter å bygger små, riktigt fula, grisar av krutonger och annanas.
Andra människor i deras närhet har nog inte märkt så mycket än eftersom dom lyckats upprätthålla en anständig fasad, mycket tack vare att dom har fri surf. Men jag som jobbar, bor, äter, super och sover med dom har märkt att dom inte är samma peroner längre. Det är knappt så man vågar tilltala dom och ibland kan dom snetända rejält å bli väldigt aggresiva, lite som Angry Birds liksom. Bankar å slår på saker å skriker ord som "grisjävel" eller "jävla wastergård! mitt internet funkar ju inte längre".
Det har gått så långt att jag inte vågat gå ut på krogen(här i stöten) sen dom började sina iLives.
Jag vet att jag själv inte varit den mest närvarande på sista tiden. Kanske suttit lite väl mycket å slösurfat på Flashback inne på mitt rum. Så här i efterhand ser jag allt mer tydligt att jag borde agerat tidigare.
Det finns en stor risk nu att mina oroliga tankar och funderingar bara kommer avfärdas som avundsjuka för att jag sitter på en Nokia nummer something something som jag lånat/fått(snott) av farsan, men så är det faktiskt inte. Jag är faktiskt orolig för dom.
Vad ska jag göra? Finns det nått sätt jag kan få mina vänner att bli fri från sin last?
Som vanligt är det inte killen i bloggen som skrivit brevet.